Tillbaks till start.

 

Några andra projekt helt utan nytta.

Första gången jag kom i kontakt med en kommunal utredning var i samband med nedläggningen av Tunnbrödets dagis i början av 1990-talet. Helt förstummad över beslutsunderlagets ekonomiska analys och slutsatser så insåg jag att all ekonomisk kompetens saknades. Förändringar beskrev med kommunala besparingar men som i en riktig analys istället innebar stora kommunala merkostnader. Definitivt föll min naiva inställning. De till media presenterade besparingarna var helt utan relevans och projekten enbart till för att skapa byggjobb.

Jag har efter ett antal erfarenheter därför offentligt deklarerat att vad gäller kommunala ekonomiska utredningar så finns en femminutersregel. Det är den tid det tar för att hitta så grova fel att dess innehåll helst saknar värde. Några exempel.

Tunnbrödets dagis: Helt fungerande dagis avvecklades och byggdes fullständig om. Påstods spara pengar medan man behöll ett lägenhetsdagis som några år senare enligt kontrakt skulle utrymmas och byggas om.

Lövberga förskola. Inför nedläggningen av det fullbelagda Lövberga förskola redovisade kommunen en besparing med antalet minskade platser multiplicerat med skolpengen. Besparing ca 10 miljoner. Då skolpengen följer barnen så flyttas skolpengen dit barnet flyttar. Enda sättet att spara dessa miljoner var med en samtidig avlivning av barnen på Lövberga. Därtill kom kostnader för avveckling, flytt och negativa sociala kostnader för medborgarna. Jag meddelade därför att besparingen på 10 miljoner istället enbart var en intäktsförlust för den kommunala förskoleverksamheten och nedläggningen enbart skapade merkostnader vid avveckling. Total kalkylmiss på ca 20 miljoner. Aviserad nedläggning återtogs. På PEAB:s tomtmark fanns däremot privata dagis som gärna byggde ut och tog emot Lövbergabarnen.

Fjällängskolan: I skoldebatten 2013 skulle besparingar i Torvalla genomföras. Då konstaterade jag inför allmänhet, politisk ledning och tjänstemän, utan att ha sett utredningen, att femminutersregeln gäller även för denna. Detta uttalande väckte sådan irritation och med anklagelser mot mig att jag var oförskämd som påstod något sådant. Mitt svar på detta var att det var synnerligen oförskämt att kommunen förde fram felaktiga underlag till medborgarna. Ordväxlingen refererades och kommenterades i media som häftig. Min analys av nedläggningen av Fjällängskolan lämnades till nämnden med förväntade merkostander på uppemot 100 miljoner. Ett hindande av resursslöseri och massor av socialt negativa konsekvenser måste därför betraktas som en ökad medborgarnytta på långt över 100 miljoner. Ca en vecka senare var det stora rubriker i media som förklarade att utredningen byggde på helt felaktiga förutsättningar och elevunderlag.
Beslutet sköts på framtiden och skolan är idag mer än full.


Matutredning. I mars 2009 presenterade stolta politiker och tjäntsemän en besparing på 25 miljoner vid en omorganisation av skolornas mathantering. Det skulle göras genom nedläggning av ett antal tillagningskök och ombyggnationer som inte var angivna. Även här sa jag, utan att ha tagit del av utredningen, att femminutersregeln gäller. Till skillnad från andra utredningar var denna gjord av en inhyrd konsult. Vad utredningen sa var dock att det inte skulle bli några besparingar alls. Förtjänsten på 25 miljoner var att inte göra som det dyraste alternativet. Gjorde man däremot ingen förändring så gav nedläggningen av tillagningskök ingen besparing alls. Detta påtalades i en insändare och användes i lokalt motstånd mot nedläggningarna av tillagningsköken. Hela utredningen pös ihop och alla tillagningskök blev kvar.


Bästa sättet att skaffa sig fiender är att skjuta sönder tjänstemäns och politikers kalkyler där de genom sin oerhörda kompetens lyckas besparat medborgarna enorma summar. I matutredningen fanns politiker och tjänstemän med i sådan omfattning att de skulle kunna fylla en hel buss som alla ville vara med och skörda prestige. Fem minuters granskning blåste dem alla på detta förträfflighetens patos och dessutom avslöjades att ingen närvarande var kompetent att inse att deras självpåtagna patos och insats var ekonomiskt värdelös.



Carl Festin