Tillbaks till start.

 

Östersunds kommun i PEAB:s grepp.



När Östersunds kommun skänkt bort hela den statliga kompensationen för nedläggningen av I:5 till förmån för PEAB så innebar det även en politisk nödvändighet att PEAB skulle utveckla området som de påstått. Hela I:5:s stora område på ca 220 hektar mark och 60 000 kvm lokalyta hade för 66 miljoner av Socialdemokraterna, främst genom kommunalrådet Ann-Sofie Anderssons försorg, blåst Östersunds medborgare på eftersom områdets verkliga marknadsvärde var  mellan en och två miljarder. PEAB fick överta området mot fantasifulla och ej bindnande löften. Medborgarblåsningens syfte var att PEAB skulle utveckla området så att det för lokal socialdemokrati skulle kunna uppvisas som en politisk framgång. De nybildade PEAB-ägda fastighetsbolaget, Fältjägaren AB med VD Daniel Kindberg, var satt att omvandla den blåsningen av medborgarna till Socialdemokratisk politisk framgång. Daniel Kindberg, dotterson till Tage Erlanders vaktmästare på Harpsund, var också  en klassresenär helt i Socialdemokratisk anda. Ann-Sofie Andersson hade satt det vinstmaximerande bolaget PEAB vid rodret att sköta socialdemokratins ambitioner att framställa sig som driftiga och kompetenta för att få fortsatt mandat för makten. Med Daniel Kindberg bakgrund så skedde det också i samarbete med en klassresenär. Socialdemokratin hade försatt kommunen i positionen att PEAB måste lyckas. Daniel Kindberg företrädde förtjänstfull sina ägares intressen. Socialdemokratin, genom Ann-Sofie Andersson, hade satt sig på samma stol som PEAB, i en relation som kostat Östersunds medborgare ytterligare hundratals miljoner. En flertal affärer mellan parterna där Östersunds kommun i en bakbunden förhandlingsposition där alla affärer slutar med att Östersunds medborgare får betala dyrt till PEAB. Katastrofalt dåliga affärer som alltid framställs som goda. Lokal naiv media återberättar, helt utan ifrågasättande och utan kompetens att göra det, den bild som politiskt ledning förmedlar. Politisk opposition lika ekonomiskt okunniga även de och eftersom relevant ekonomisk kritik från dem saknas blir det även för dem, som inte reagerat, alltmer politiskt omöjligt att ställa sig kritiska till ymninghetshornet som töms och tömts över PEAB.

2014 köper Östersundshem, med nytillsatt VD, Daniel Kindberg, 42 hektar mark av PEAB för 127 miljoner. Det är en del, 23 procent, av det 180 hektar stora markområde som Östersunds kommun 2006 lät Fältjägaren AB( PEAB) köpa för 11 miljoner.  Andelen 23 % av 11 miljoner är 2,5 miljoner som på 8 år har 50 gånger fördubblat sitt värde.

En av många idiotaffärer där skattebetalarna luras av socialdemokraterna till förmån för PEAB.

 

Jämtkraft Arena.

Jämtkraft Arena genomförs innan min kritik av förehavandena börjar uppfattas som ett reellt politiskt problem. Därför är det ett utmärkt exempel på hur fräckt och moraliskt förkastligt byggkorruption agerar där alla personlig heder är till salu.

Masterplan Östersund och placeringen. 

Östersunds kommun hade under många år haft en begränsad investeringsbudget på 7 miljoner per år för hela idrottsrörelsen. Idrottsrörelsen hade i uppdrag att sins emellan prioritera investeringarna inom denna budgetram. Överst på listan låg ständigt konstfruset på Odenvallen men den investeringen överskred budget och kunde därför ine genomföras. Då steg byggkorruptionen in i handlingen.

Fältjägaren AB, med Mats O Sundqvist som lokal stor intressent, hade handplockat personer för att ge bilden av att det fanns idrottsliga stöd för att arenor i Östersund skulle placeras på Fältjägaren AB:s mark, stadsdel norr. SWECO hade skrivit ett underlag där det påtalades att det enda stället som var aktuellt för en uppvärmd fotbollsplan var på stadsdel norr. Kontroll med Jämtkraft AB ger besked att det är returvattnet från fjärrvärmen som skulle användas. Bästa platsen är då Sportfältet eftersom Torvalla bortom helt värms upp med fjärrvärme. Felet påtalas men avvisas av Daniel Kindberg med motiveringen att det är Fältjägaren AB som äger mötet. Klart besked om att de handplockade där inte primärt var där för att företräda föreningslivets intressen utan var där för att stötta PEAB. Fredagen den 25:e November 2005 var Masterplan Östersund klar. Min begäran om att arenaplaner på 700 miljoner skulle upp till offentlig debatt mottogs med hånskratt i gruppen. Raka spåret till politisk ledning uppdrogs åt Mats O Sundqvist. Jag meddelade måndagen efter mitt beslut att all min medverkan i gruppen skull raderas för att det saknade alla demokratiska ambitioner. Nästa Fredag offentliggjordes hela planen i LT och har därefter inte nämts med ett ord.  

I april 2006 har Rolf Lohse, Daniel Kindberg och Ann-Sofie Andersson pratat ihop sig om Jämtkraft Arena. Minimalt antal dagar fanns areanupplägget öppet för granskning med uppmaning till KF att snabba beslut var nödvändiga. Projektet var till för PEAB. Jämtkraft Arena hamnade därför på den för uppvärmningen minst gynnsamma läget i Östersund, på den för fotbollsverksamheten mest avlägsna platsen för ungdomar att nå, men på ett markområde där PEAB ägde och skulle kunna agera med byggmonopol.

Offentlig upphandling.

Att PEAB kunde utöva byggmonopol på stadsdel norr var självklart när Fältjägaren AB var beställare och köpare. Vid kommunala köp krävs dock offentlig upphandling. Gränsen för offentlig upphandling går när mer än 1/3 av köpet är offentligt finansierat. Det var därför angeläget för PEAB:s byggmonopol att Östersunds kommuns andel officiellt inte var större varför projekt: medial bluff iscensattes. Officiell ägare av arenan skulle Arenabolaget vara. 200 000 kr i aktiekapital med fördelning enligt; ( ÖFK = Östersunds fotbollsklubb med Daniel Kindberg som ordf.)

 35 %, ( 70000 kr) från ÖFK, 33 % ( 66 000 kr ) Fältjägaren AB, 32 % ( 64000 kr ) Östersunds kommun. Kindberg företrädde såväl Fältjägaren som ÖFK = 68 %.

Medialt spreds bilden av att vardera ägare skulle bidra med 25 miljoner var där Fältjägaren AB generöst nog skulle skänka sin andel ekonomiskt motiverat av den positiva bild de ville sprida kring sina och PEAB:s satsningar i Östersund och på stadsdel norr. Gåvans primära syfte var att låta kommunens andel understiga 1/3 så att byggmonopolet skulle kunna upprätthållas och undvika offentlig upphandling. Kvar att lösa var således ÖFK:s andel som naturligtvis helt saknade ekonomiska resurser och hur Fältjägaren AB skulle få sina 25 miljoner att framstå som en gåva utan att betala något.

ÖFK:s andel:  ÖFK tecknade med Östersunds kommun ett ränte och amorteringsfritt lån på 25 miljoner. Detta lån avskrevs därefter årligen av Östersunds kommun vilket i innebar att hela ÖFK:s belopp helt finansierades av Östersunds kommun.

Fältjägaren AB:s andel:  25 miljoner överfördes till Arenabolaget från PEAB. Detta belopp tillgodogjordes enbart av delägaren Fältjägaren AB. De hade i sin tur biställt material, inventarier, till arenabolaget för ca 30 miljoner. Inventarier var fotbollar och läktare som PEAB byggt. PEAB fick naturligtvis betalt medan deras gåva tillgodogjordes Fältjägaren AB som en gåva av dem till arenabolaget. Inventarierna direktavskrev med 25 miljoner. Biställt material var ren luft och läktare är inga inventarier utan anläggningstillgångar. Fältjägarens biställda fotbollar enda syfte var att omvandla anläggning till inventarie för att kunna direktavskrivas. I praktiken bidrog inte Fältjägaren AB någonting till Jämtkraft Arena. Hur detta trixande kunde passera revisoner såväl inom PEAB, Arenabolaget, kommunen och Fältjägaren AB är obegripligt. Vad som egentligen hände var att PEAB skickade 25 miljoner till Fäljägaren AB som lämnade tillbaka dem mot en luftfaktura på läktare.

Konsekvenser.

Konstruktionen med Fältjägarens andels som biställd gåva hade som enda syfte enbart för att driva upp värdet på investeringen så att Östersunds kommuns andel understeg nivån för krav på offentlig upphandling. Fältjägaren AB bidrog inte med något och ÖFK:s insatser betalades helt av Östersunds kommun. Kommunal andel 100 procent mot officiellt 1/3 och konkurrens hade undvikits. Östersunds kommun som betalat hela anläggningen förfogade dessutom enbart över 32 % av rösträtten.

När förfarandet röjts kvarstod problemet att Östersunds kommun årligen avskrev en miljon i fodringar på arenabolaget. Mina frågor till fullmäktige gällde därför lagligheten i att Östersunds kommun som en av tre ägare ensam avskrev fodringar på en miljon. Konstruktionen innebar i praktiken en ren kapitalöverföring från Östersunds kommun till de andra ägarna, ÖFK respektive Fältjägaren AB. Frågan besvarades med härskarteknik av Ann-Sofie Andersson. Detta kunde dock bemötas med att jag genomgått Sveriges tuffaste ekonomiska utbildning, civ. ing i Industriell Ekonomi och att min kompetens aldrig ifrågasatts ens när jag jobbade deom controller inom IKEA, en betydligt framgångsrikare och större organisation än Östersunds kommun.

Resultat.

Kommunen och dess socialdemokratiska majoritet förstod att deras förehavanden och blåsning av medborgarna var synade. Fältjägarens andel på 33 % var inbetald med en återköpsklausul till teckningskurs som snart skulle upphöra. Under vilda protester från Daniel Kinberg löstes deras andel in för 66 000 och 33 procent samt röstmajoriteten på 65 procent i arenabolaget tillhörde nu Östersunds kommun. ÖFK skulle som ägare till 35 % själva fortsättningsvis få bidra med 350 000 per år om deras ägartillskott skulle vara likvärdigt med kommunens. De hade då indirekt fått detta belopp i flera år. Återkrav av dessa eller att sälja sin andel resulterade i att även ÖFK sålde tillbaka sin andel till teckningskursen. Östersundarna fick tillbaka den arena de helt själva finansierat. ÖFK:s driftsbolag Driftaren AB fick avvecklas. Bolaget som varit en indirekt kommunal väg att finansiera ÖFK:s verksamhet. En hög fotbollsnivå som av Östersunds kommun finansierats som ett sätt att höja attraktionsvärdet på stadsdel norr. Östersunds socialdemokrater, med Ann-Sofie Anderssons i spetsen hade gynnat PEAB med minst en miljard i underpris vid överlåtande av Stadsdel Norr. Syfte med detta underpris och gynnande av PEAB var att stadsdel norr blev en Socialdemokratisk politisk famgång. Att ösa pengar över ÖFK var ämnat för att öka Stadsdel Norrs attraktionsvärde

Framtid för ÖFK.

Genom att kommunen i praktiken skänka bort 33 procent av arenan till Fältjägaren AB hade Fältjägaren AB en stor tillgång som kunde balanseras mot sponsring av ÖFK. 35 procent av arena till ÖFK var också en tillgång som framgent skulle kunna avyttras vid ekonomiska problem. Företrädesvis då med kommunen som köpare som skulle få köpa av ÖFK:s andel som kommunen till hundra procent själv finansierat. Med för Driftaren AB gynnsamma avtal med kommunen skulle en kraftig kommunal sponsring av ÖFK den vägen också vara möjlig. I ambitionen att skapa ett lag i de högre divisionerana i syfte att öka stadsdel norrs attraktionsvärde skulle medborgarna utan deras kännedom få bidra med 100-talet miljoner. En tidigare bortslösad miljard skulle göras till en politisk framgång med en hög idrottslig attraktionskraft och ÖFK-sponsring.

När konstruktionerna, att från kommunkassan överföra stora mängder medel till ÖFK:s verksamhet, avslöjats har Östersunds kommun istället valt en direkt finansiering med 700 000 kr 2016. Samma belopp även  2017 förutsatt att ÖFK blir kvar i allsvenskan. Det är betydligt mindre än vad ÖFK genom olika konstruktioner tidigare fått via Driftaren och sponsring från Fältjägaren AB. ÖFK har bygg sin kostym efter en kropp som inte finns kvar. ÖFK kommer inom de närmaste åren att gå i konkurs. De saknar förmåga att hantera en demokratisk situation baserad på medlemsinflytande. Östersunds Arena kommer att bli hemmaarena för IFK Östersund med div III spel och tidvis div II-spel. Jämtkraft Arena blir inom några år landets mest överdimensionerade arena.

Uppdatering 28/10 2017

ÖFK:s underskott enligt ovan blir avslöjat som räddat av ett privata lån på ca 15 miljoner utställda av ordförande Daniel Kindberg själv. Dessa lån skall nu betalas tillbaka med 16,5 miljoner och frågorna kring lånet många och obesvarade. Utställdes dessa lån mot säkerhet i arenan med en spelartrupps värde i enlighet med div 1 Norrland? Eftersom den säkerheten förlorades har Daniel Kindberg haft mycket starka personliga motiv att få ÖFK på fötter såväl sponsormässigt som idrottsligt. Rollen som ÖFK:s ordförande, VD för det kommunala Östersundshem och det nära samarbetet med Östersunds kommuns ledning, främst kommunalråd Ann-Sofie Andersson, blir oerhört komplicerad. Kindberg har haft ett mycket stort privat intresse av att hålla ÖFK bortom likvidation.